Kusama suddar gränsen mellan konst och mode

Det var några månader sedan jag såg utställningen In Infinity med konstnären Yayoi Kusama på Louisiana. Ändå funderar jag på den en liten stund då och då. För Kusamas konst är sådan som man minns, även om det för vissa bara kanske ser ut som ”en massa prickar”. Men det ligger mycket mer än så bakom verken. Därför tänkte jag ägna en liten stund åt denna fantastiska pionjär och hennes konst.

JAPAN, KVINNA OCH KONSTNÄR

Dessa tre orden i kombination var svåra att förena i konservativa Japan vilket var en anledning till att hon flyttade till New York år 1958. En stad som under den tiden var öppen för det mesta, frigjord och hade revoltanda. I sina konstnärskretsar upplevdes hon som nyskapande och intressant. Kusama var dock under sin tid som konstnär oftast missförstådd och betraktad som rent av galen.

Hennes konst ställdes ut med stora namn inom popkonsten så som Andy Warhol, varvid hon kopplades till denna typ av konst till en början. I slutet av 60-talet anordnade hon kroppsfestivaler, där nakna deltagare målades med färggranna prickar. Man skulle kunna tolka det som ett rollspel av popkonst, där människorna blev tavlorna. Hon startade även ett eget modeföretag, Yayoi Kusama Fashion Company, som sålde avantgarde-kläder.

IMG_0804

Infinity Mirror Room

(Phalli’s Field) 1965.

En av de mest instagrammade rummen av Kusamas utställning verkar vara ”Infinity Mirror Room”. Detta tycker jag är grymt intressant, då jag ser rummet som en metafor för dagens identitetsskapande. När en klär sig på morgonen, kollar en sig inte enbart i spegeln som hänger i hallen – utan begrundar även hur ens yttre kommer se ut på foto, hur kläderna kommer att tolkas i olika sammanhang som kommer uppstå under dagen, hur en framstår när en skickar selfies på snapshat och så vidare. Infinity, är hur länge det som en gång lagts upp på internet kommer att finnas.

InfinityRoom

Prickar och fallosar på modet

Men hur har prickar och fallosar, former som så mycket representerar Kusama, tagit sig uttryck på modescenen? Vi såg Rick Owens ta fallosen till dess mest bokstavliga form i sin AW15, där de på riktigt fick skymta fram under plaggen. Kanske kan te sig provocerande, men å andra sidan, hur ofta ser vi inte kvinnor blottade på catwalken? Prickarna i Kusamas konst representerar måhända the nipples. Vilka visas ofta och stolt på i princip varje modevecka.

Och vet ni vad det bästa är?

För er som ville ha sett utställningen är det inte försent! I sommar visas I oändlighetenModerna Museet i Stockholm.

*Huvudbild: Privat foto av konstverket Infinity net skapad av Yayoi Kusama. Beskuren.
*Kusama i catsuit, Phalli’s Field (1965). Yayoi Kusama. Beskärd.
*Övriga bilder tagna i Infinity Mirror Room, privata.

Vårlängtan och Goya

Längtar så det pirrar i hela kroppen efter vår nu. Att så smått kunna skala av lager efter lager av plagg. Vi i södra Sverige välsignades med tre soliga dagar i rad, men vaknade till snö på taken och grå himmel denna morgon. Det enda rätta är att försöka sudda ut de gråa tonerna från näthinnan och istället låta oss inspireras av alla färgglada kläder som kommer ut i butikerna nu. För ”du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart” heter det ju. Mitt hjärta dunkar lite extra för Stine Goyas vackra S/S 16 plagg och jag hoppas att kunna unna mig någon (eller några) av de vackra färgklickarna till våren. Diggar hur det livliga mönstret i kombination med en lite kortare A-linjeformad jacka ger härliga vibbar av 60-tal.